Miraklet på macken

Mirakler

Nu tänker jag skriva lite om sånt som tar emot. Det tar emot eftersom jag tror jag verkar knasig som tror på sånt här.

Igår bestämde jag mig för att byta olja på bilen. Har tidigare oftast lämnat in mina bilar på verkstad för service, men är man arbetslös så är man. Man sparar några kr på att göra det själv och det brukar trots allt inte vara någon avancerad operation att tappa ur den gamla oljan och fylla på ny.

Åkte först till Biltema för att komma undan så billigt som möjligt med olja och nytt oljefilter. Vet att vissa skulle inte köpa olja på Biltema, men jag köpte ändå syntetolja som uppfyllde Toyotas specifikationer, så hur dåligt kan det vara? Har svårt att tro att den dubbelt så dyra märkesoljan skulle vara så mycket bättre. Dessutom är bilen 17 år gammal, så den tänker jag inte lägga allt för mycket krut på. Men när jag övar mig på tacksamhet så brukar jag tänka på min bil. Alltså, det är svårt att fatta, men denna bil är den bästa jag haft. Har haft den i ett och ett halvt år nu och det har varit helt problemfritt. Tror jag hör till dem som nu blivit såld på Toyota. Billigare och smidigare bilägande är svårt att tänka sig.

Efter att ha inhandlat oljan och ett par verktyg som jag saknade körde jag sedan till en mack där de har en pelarlyft så att man smidigt kommer åt undertill. Har ingen lust att ligga på marken under bilen och grisa. Särskilt inte så här års. Värt att betala några kr för att hyra en lyft en halvtimme. Så – upp med bilen, lossade oljepluggen och oljan rann ut som den skulle. Tillbaka med ny plugg och sedan bara byta filtret.

Trodde jag.. Den som senast bytte detta filter måste ha dragit åt för kung och fosterland. För den som inte vet: Det är en gängad anslutning och man skall ”bara” skruva ur det gamla filtret. Det satt så in i bängen. Jag vet att det ofta kan vara lite trögt, men jag hade inte skaffat något specialverktyg för att lossa det. Det fanns dock verktyg att låna på macken. Blev många vändor till kassan för att be om nya prylar. Har ni en ordentlig skruvmejsel också? Hammare?

Jag tog inte med min egen verktygslåda eftersom jag inte hade räknat med att det skulle behövas. Dåligt med utrymme var det också. Mina lovord till Toyota kom av sig lite när jag upptäckte hur svåråtkomligt de placerat oljefiltret. Svårt att se också. Får komma ihåg att ta med min pannlampa nästa gång.

Fick till slut i alla fall ett bra grepp om filtret med ett av de verktyg jag lånat och jag drog allt vad jag orkade. Trodde först filtret gav med sig, men nej. Jag lyckades tydligen göra ett stort hål i det. Olja sprutade över mitt ansikte och kläder. Fram till detta ögonblick hade jag kunnat välja att ge upp mina försök med filtret och bara fylla på olja igen och köra därifrån.

Men att köra med ett trasigt oljefilter är ingen bra idé. Nu var jag fast på macken. Jag visste att det inte gick att köra därifrån förrän jag lyckats få bort filtret, vilket gjorde att min stressnivå steg med flera hundra procent.

Nu var det grovt våld som gällde. Försökte slå en skruvmejsel rakt igenom filtret så att jag kunde använda den som hävstång, men det var omöjligt att få en bra vinkel att slå med. Efter ett tag började jag bli rejält trött också. Försök stå med armarna ovanför huvudet och jobba i ett par timmar så får ni se. Till slut blev jag ganska spak och armarna darrade. Svårt att få någon kraft att jobba med överhuvudtaget. Fick också låna lite verktyg av andra kunder som var där med sina bilar. En kille försökte hjälpa mig ett tag, men hade inte heller någon framgång.

Ångestpåslaget var efter ett tag ganska rejält. Såg framför mig hur jag blir tvungen att be om hjälp med att putta ut bilen för att sedan ringa bärgare som kan ta den till en verkstad och tusenlapparna som bara fladdrar iväg i vinden. Och jag som skulle spara pengar på detta … Det här var också en sån där känsla av déjà vu. Har för länge sedan, när jag var ung och fattig och hade en gammal Volvo som första bil, varit med om liknande situationer. Stått i en gör det själv-hall och svettats och kämpat mot klockan för att få ihop biljä**ln innan de stänger. Nu stod jag där igen, med olja över hela mig, svettig och ångesten och ilskan pysande ut ur öronen.

Det här var inte bra. Jag har lärt mig att när det känns på det här viset så är det läge att ta ett steg tillbaka. Jag var allt för fångad i en spiral av negativa tankar och känslor. Absolut inget blir bättre av att stå och svära och nästan bryta ihop och gråta. Gick ut i butiken och satte mig med en glass och en kopp kaffe för att lugna ner mig.

Jag vet inte vad som är rätt ord att använda. Kanske bad jag. Jag ser det som att jag försökte förenas med det gudomliga. Att inte identifiera mig så mycket med mig själv och mina negativa tankar och känslor. Det finns alltid ett lugn djupt inne i mig och om man förenas med detta så behöver man inte försöka så förtvivlat mycket. Man behöver inte ta sina påhittade problem på så stort allvar. Min bön var ungefär:

”Tack för den här erfarenheten. Tack för ännu en möjlighet att släppa taget om det som inte är jag. Jag är inte den här oron och ångesten jag känner. Om jag måste putta ut bilen på parkeringsplatsen och sedan ta bussen hem och ringa en verkstad i morgon så är det helt ok. Världen går inte under för det. Men om du känner för att skicka ett litet mirakel min väg så vore det väldigt välkommet just nu.”

Betydligt bättre till mods gick jag tillbaka till bilen. Tänkte att nu gör jag ett sista försök med skruvmejseln. Går det inte så går det inte. Stack in mejseln i ett av hålen som jag lyckats åstadkomma och bände sedan allt jag orkade. Filtret satt lika mycket fast som tidigare.. Ok, ja nu har jag gjort allt jag kan. Det är bara att kapitulera, hissa vit flagg, och erkänna att det sket sig den här gången. Då hörde jag en röst från sidan: ”Hej, hur går det? Behöver du hjälp?”

Det var en av killarna som jobbar på macken. Hade inte sett honom tidigare. Det visade sig att han nyss börjat sitt skift, men hört från kollegorna att jag hade problem. Han var tydligen bilmekaniker och han gick och hämtade lite mer verktyg och sedan tog det honom nog inte mer än tio minuter innan filtret var borta. Otroligt tacksam fixade jag sedan själv det sista och körde snart hemåt igen.

Jag hade faktiskt inte en tanke på att någon skulle hjälpa mig. Den personal jag haft kontakt med och som lånat ut verktyg verkade ganska ointresserade av mig och mina problem. Jag vet ju dessutom att det inte ingår i deras jobb att hjälpa kunder med sina bilar. Denna ängel sade också att han egentligen inte får hjälpa mig, men passade ändå på medan chefen inte var i närheten. Så jag får väl hålla informationen om vilken mack det rörde sig om som en privatsak.

Ja, nu har jag visst varit lite långrandig igen. Men jag är alltså övertygad om att sådana här mirakler inträffar när vi överlämnar oss till en kraft som är större än oss själva. Det visar att Gud är god och vill oss väl, men det som krävs av oss är att vi slutar försöka. Det är vårt eget ego som står i vägen för den gudomliga hjälpen. Sedan finns det så klart aldrig några garantier för att hjälp av det här slaget inträffar och det är delvis för att vi inte alltid vet vad som är i vårt eget intresse.

Liknande saker har hänt i mitt liv förut och de som är betydligt mer upplysta än vad jag är vittnar om att de lever i den här typen av flöde dagligen. Saker bara klaffar utan ansträngning och små mirakler inträffar hela tiden. Parkeringsplatser och lediga kassor uppenbarar sig ur tomma intet. Tricket är att sluta försöka.

Skriver ner detta delvis som en påminnelse till mig själv. Kan vara trevligt att gå tillbaka till när jag behöver minnas att livet blir så mycket behagligare när man släpper taget.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *