Privat/hemligt

Syftet med att starta den här bloggen är att exponera egot. Jag har nog alltid varit en ganska privat person, en som inte vill sticka ut från mängden eller göra något som blir uppmärksammat. Därför är jag mer av en tyst åskådare på exempelvis Facebook, snarare än någon som skriver egna inlägg. Åtminstone är i alla fall en del av orsaken att jag har en rädsla för vad andra ska tycka om mig. Det känns inte som en särskilt attraktiv egenskap att vara sådär försiktig, harig och konflikträdd. Men så är det.

Jag tror också själslig utveckling till viss del kommer av att göra saker som känns lite obehagliga. Att konfrontera sina rädslor och göra det som går emot det invanda. Så därav denna blogg. Jag må vara försiktig och tillbakadragen, men håller ändå på att tillfriskna från detta tillstånd. Än har jag inte gjort någon större marknadsföring av bloggen. Det är bara några få som fått veta att den finns och jag tror inte det är så många ytterligare som hittat hit, men nån dag kanske jag tar modet till mig och länkar hit från Facebook.

Har dock funderat lite på begreppen ”privatliv”, ”hemligheter” och vad som är lämpligt att skriva offentligt. Ibland hör man ju folk som fnyser lite om andra som fläker ut sitt privatliv offentligt. Jag har själv gjort det vid tillfällen. Lustigt nog har jag råkat läsa och höra olika inlägg om saken på sista tiden. Jag är nuförtiden allt mer öppen för att sådana tillfälligheter inte sker av en slump, utan jag har snarare fått lite hjälp på traven för att formulera mina egna tankar inom området.

Såhär tänker jag: Andligt sett är vi alla ett. Det är så många olika traditioner och andliga mästare/lärare/gurus som säger ungefär samma sak så jag tror att det är sant. Dvs, vi går omkring här på jorden och tror att vi är separata personer med vitt skilda intressen, som ofta står i konflikt med varandra. Ibland träffar vi någon där vi känner att det klickar. ”Det är du och jag mot världen”. Det är den speciella kärleksrelationen. Det blir nästan den enda relation där vi vågar vara öppna och sårbara. Men sanningen är att vi hör samman med alla och med Gud. Jesus sade ”Jag och Fadern är ett”. Jag tror det är ett misstag att göra Jesus speciell och märkvärdig. Han insåg vad som gäller för oss alla. Att tro att vi måste ha hemligheter för varandra är därför bara dumheter. Det upprätthåller separationen.

Med det sagt, så tror jag att det tills vidare är bra om vissa saker förblir privata. Det finns saker jag inte skulle skriva på bloggen. Om någon t.e.x ber om pinkoden till mitt bankkort så blir det nobben, för det skulle möjligen göra att jag blir av med mina pengar. (Eller är det mina pengar? Även här har jag kanske något att fundera på.) Oftast handlar det om att inte såra/skada någon annan. Jag får respektera att inte alla vill ha detaljer ur sina liv offentliggjorda och att de skulle lida om jag skrev om saken. Detta trots att jag tror att det lidandet i så fall till största delen skapas av dem själva, för att de tror att de skadas av att saker och ting kommer ut. För min del handlar det i så fall mestadels om mina närmaste relationer. Exempelvis min dotter. Hon är dessutom ett barn än så länge så där måste jag tänka till lite extra kring vad som är lämpligt att dela med mig av.

Dessutom kan vissa detaljer ur våra liv ge upphov till skvaller. Skvaller ser jag som illasinnat prat bakom ryggen på någon annan. Så länge som alla människor inte är helt upplysta så förekommer tyvärr skvaller och det kan av den anledningen vara bra att hålla vissa detaljer privata. Jag har tyvärr själv i mitt liv gjort mig skyldig till att skvallra, men försöker numera undvika detta. Med privat menar jag då inte något som är en hemlighet. Hemligheter ser jag som något dåligt. Hemligheter kan vara något som man i en familj väljer att inte prata om. Exempelvis att farfar är alkoholist eller att morbror Sune har suttit i fängelse. Det är kanske olämpligt att offentliggöra att Sune har suttit i fängelse, om han själv inte är bekväm med att det kommer ut. Det kan ge upphov till skvaller. Då får man hålla det privat. Men i familjen bör det inte vara ett ämne som undviks. Om man har hemligheter, dvs saker som man absolut inte vill prata om med någon, så tycker jag man bör fundera allvarligt över varför det är på det viset. Vad är det man vill skydda? Vad är det som känns så farligt att konfrontera? Även om ens övriga familj undviker ett visst ämne så kan man meddela att det inte gäller för en själv och man kan välja att prata om saken med någon som man har förtroende för.

Sedan ska man också fundera på syftet med att man berättar vissa saker. Om jag skulle skriva här att jag köpt en ny BMW för 700 000 (det har jag tyvärr inte..) så kan det vara både rätt och fel beroende på syftet. Om syftet är att skryta, att stärka mitt ego, att vilja bräcka grannarna – ja då är det så klart inget jag skulle vilja göra. Då är det bättre att hålla det privat. Det kan dock vara fullt legitimt att berätta om den nya, fina, bilen för över en halv mille. Kanske har jag 100 miljoner på kontot, men har alltid varit fruktansvärt snål mot mig själv. Hela mitt liv har jag kört runt i 20 år gamla vrak till bilar för att jag inte tyckt att jag var värd annat. Då kan det vara intressant att berätta att jag till slut gav mig själv tillåtelse att unna mig själv en ny fin bil och gärna så klart om processen som ledde fram till denna insikt. Eller så vill jag bara genuint uttrycka min stora tacksamhet över drömbilen som jag efter flera år av sparande och gnetande lyckats skrapa ihop till. Här gäller det så klart att vara brutalt ärligt mot mig själv och verkligen veta vad jag har för syfte att skriva om något.

Och visst finns det enstaka saker även i mitt liv, kanske sexuella eskapader, som jag inte känner mig bekväm med att berätta om på bloggen trots att det inte skulle skada någon annan om det kommer ut. Dessa saker får tills vidare förbli privata, tills jag känner mig tillräckligt bekväm med att berätta och så klart om det finns ett bra syfte med att göra det. Några hemligheter tror jag dock inte att jag har.

I en ideal värld, där alla är har nått en hög grad av andlig utveckling och inget skvaller förekommer, så tror jag inte att det skulle finnas behov av att ens hålla vissa saker privata. Då delar vi fritt med oss av alla tankar med varandra. Det handlar också om att inte ta sina tankar och sig själv på så stort allvar. Vi är inte våra tankar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *