Jobba jobba

Min verklighet snart (Photo by Minh Pham on Unsplash)

Jaha, då är man snart en liten arbetsmyra igen. Tror nästan jag vågar säga det nu, trots att jag inte skrivit på något kontrakt än. Ska bara bli godkänd på ett drogtest, som jag gjorde i förra veckan. Räknar inte med att resultatet kommer utgöra något hinder.

Efter att ha sökt jobb mer eller mindre aktivt i ett år så har jag plötsligt två erbjudanden att välja mellan. Så lustigt det kan bli. Detta gav mig så klart lite beslutsångest. Obeslutsamhet är ett av mina drag. Trots att jag rent spontant känner att ena jobbet verkar lite roligare och passar mig bättre så väljer jag det andra. Har ändå försökt att följa mitt hjärta här och inte analysera för mycket. Det var till stor del bekvämlighetsfaktorer som vägde in. Mer semester och kortare pendling var viktiga faktorer som känns värdefulla för mig. Helt enkelt mer tid vid sidan av jobbet. Samtidigt vet jag trots allt inte hur givande respektive jobb blir i slutänden, så jag vill inte ta för stor hänsyn till det. Det som slutligen fick mig att bestämma mig var att den arbetsgivare jag till slut inte valde hade lite krångliga villkor gällande mitt eget företag, som jag startade i början av året. Jag tog det som ett tecken på att jag skulle lägga ner funderingarna på att jobba för dem.

Men egentligen – än har jag inte börjat. Jag har snubblat på målsnöret flera gånger under året gällande nya jobb och vet av erfarenhet att vad som helst kan hända. Men som sagt. Nu vågar jag ändå hoppas lite. Vore skönt att skriva på ett kontrakt innan helgerna och kunna fira jul vetandes att jag har ett jobb att åka till i januari. Då behöver jag inte vara så snål gällande julklappar mm.

Jobbsökarprocessen har fört upp mycket känslor av ovärdighet. Det är så klart bra att komma i kontakt med detta för att kunna förlåta det. Har inget emot att skicka in ansökningsbrev och CV, men slutstegen av en process tycker jag är väldigt jobbig. En sista intervju och att ge referenser mm. Just detta att bli så synad i sömmarna. De liksom letar efter mina fel och brister för att inte köpa grisen i säcken. Tänk om de upptäcker att jag är totalt fejk och genomrutten?

Adyashanti fick hjälpa mig att släppa en del av dessa känslor. Köpte faktiskt ett poddavsnitt av honom där han pratar om just våra djupa känslor av ovärdighet, som de flesta av oss bär på. Har gått långa promenader och lyssnat. En intressant reflektion var att han menar att ovärdigheten ser olika ut i västvärlden jämfört med Fjärran östern/Asien. Vi bär på den tunga arvsynden enligt bibelns skapelseberättelse, vilket får oss att tro att det är något inneboende fel på oss. Alternativt så är berättelsen om syndafallet och hur Gud fördrev oss från lustgården mer att betrakta som ett uttryck för denna känsla, som kanske funnits där långt tidigare. Asiater tenderar att inte ta sina egna misstag eller synder på lika stort allvar eftersom de inte identifierar sig med dem på samma sätt. Ett misstag är bara ett misstag och det innebär inte att det är något fel på mig. Ungefär så – om jag förstod rätt. Jag är inte rätt person att säga om han har rätt.

I alla fall. Ser lite grann fram emot att börja jobba igen. Samtidigt har jag en viss rädsla över att förlora mig i det igen. Jobbet blir ju en så stor del av tillvaron. Jag vill inte tappa bort mitt mer andliga fokus i vardagen. Vill meditera regelbundet och läsa sådant som är upplyftande. Jag hoppas också kunna använda jobbet som ett sätt att komma i kontakt med och förlåta sådant som jag behöver konfrontera. De mönster jag är medveten om och som jag garanterat behöver utmana är min tendens till inaktivitet/lättja, samt min konflikträdsla. Det handlar om en projektledarroll. Är övertygad om att jag kan vara en bra projektledare, men då måste jag släppa en del av mina mindre smickrande mönster. Samt slutligen hoppas jag också att jag vågar avsluta anställningen igen när jag känner att det inte längre utvecklar mig och jag är fast i något slags rutin och livet bara rinner iväg. Men ändå känns detta helt rätt just nu. Jag har inte haft ett heltidsjobb på över ett år och jag har visserligen trivts betydligt bättre med den tillvaron än vad många andra skulle ha gjort, tror jag. Men nu är det dags för förändring. Jag har emellanåt hamnat i en viss passivitet, vilket det skall bli skönt att bryta upp från.

Har förresten accepterat att jobba resten av veckan i skolköket, vilket har varit mitt lilla extraknäck under våren och hösten. Känns en gnutta motigt att gå dit i morgon med tanke på att jag ändå snart har jobb. Ersättningen är bara marginellt högre än a-kassan, så det är inte av ekonomiska skäl jag går dit. Men jag har trots allt inga andra planer och det är nog bra med lite rutiner. Får göra en sista insats där nu i veckan och kanske bjuda på lite fika sista dagen. Gillar egentligen att jobba i köket. Ofta är jobbet väldigt rutinartat och lite meditativt (t.ex. skala potatis). Det känns skönt på något vis. Finns inga bekymmer eller stress som jag tar med mig hem efter arbetsdagens slut.

En ideal tillvaro vore egentligen att ha lite olika aktiviteter på dagarna. Tänker mig ett par olika såna här lite enklare timvikariat som jag kan hoppa in på. Kanske också köra taxi, vilket jag gjort tidigare. Samt jobba lite lagom i min egen firma med lite mer utmanande grejer. Ungefär så som mitt liv varit under det här året alltså, fast med lite mer att göra och mindre hemmasittande. Jag behöver inte jobba heltid, men det hade varit bra med bara liite mer pengar än jag haft sista tiden. Ser mig inte som en kontorsnisse som jobbar 8-17, men nu verkar det vara det jag ska göra igen. Får se hur det går den här gången.

Avslutningsvis så vill jag faktiskt fortsätta med den här bloggen också. Det har ju verkligen inte blivit den regelbundenhet som jag först hade tänkt mig. Tror det är bra att ha ett mål om att skriva med en viss regelbundenhet, för annars blir det inte av. Varje dag var dock för ofta. Från och med nu är mitt mål att skriva ett inlägg i veckan, även efter att jag börjat jobba. Helgen känns som ett lämpligt tillfälle att knåpa ihop något. Ses på söndag!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *