Highlight

Photo by Diego PH on Unsplash

Idag tänkte jag skriva lite om en bok. Är nästan klar med ”Make Time – How to Focus on What Matters Every Day” av Jake Knapp och John Zeratsky. Detta är inte någon andlig litteratur, utan mer av en självhjälpsbok. Jake och John var två datanördar i Silicon Valley. De utmanades liksom många av oss av stress och dagar fyllda av möten och måsten från morgon till kväll.

Många sätter långsiktiga mål i sina liv. De funderar på saker som ”var vill jag vara om fem år?”. Jag har själv varit dålig på detta, men har allt mer börjat inse vikten av att ha mål. Att inte bara vara ett löv som fladdrar i vinden. På den mer kortsiktiga änden av skalan så försöker vi vara effektiva under vår dag. Jag har faktiskt två gånger fått gå kurser hos mina arbetsgivare som handlar om hur man mer effektivt använder Outlook och planerar sin dag för att bli mer effektiv. Inget av detta är fel, men ”Make Time” handlar om något däremellan skulle man kunna säga.

Som titeln antyder så handlar boken om hur man skapar tid i sitt liv för det som är viktigt. Lite kortfattat kan man säga att budskapet är att varje dag ha en ”highlight”, en höjdpunkt eller fokuspunkt kanske man kan säga på svenska. Tanken är att vi inte kan vara supereffektiva hela tiden. Det är omänskligt att vara 100 % produktiv hela dagen. Det är bara Elon Musk och ytterligare ett par supermänniskor som klarar det. Istället utser vi på morgonen, eller kvällen innan, en highlight. Detta skall vara något som känns viktigt och som vi skall lägga all fokus på under en begränsad tid under dagen. Tiden författarna föreslår är 60 – 90 minuter. Om någon på kvällen frågar vad som var höjdpunkten med dagen så bör det vara vår highlight som blir det givna svaret. Denna fokuspunkt kan givetvis vara någon uppgift på jobbet, exempelvis att skriva klart den där rapporten. Men det kan lika gärna vara något mer personligt, som ett träningspass eller att laga en trevlig middag åt familjen.

Jag gillar helt klart deras approach och tänker definitivt testa. Det tilltalar mig att syftet inte är att bli någon supermänniska. Jag skräms nog snarare av mål som känns för högtflygande. Men detta är nog något som även jag skulle kunna klara. Det innebär också att man kan känna sig nöjd med sig själv om man verkligen gör sin highlight. Så länge den är avklarad så kan man släppa det dåliga samvetet ifall man inte hann svara på alla mail eller sortera strumporna också. Förutom att att det inte känns så skrämmande att välja att fokusera på EN grej under dagen så gillar jag att det ger tillfälle att varje dag fundera över vad som är viktigt i mitt liv. Vad vill jag att just den här dagen skall handla om?

Boken är dessutom fylld av praktiska tips som hjälper oss att fokusera. Hur ska vi göra för att inte hamna i fällan att sitta och fippla med mobilen istället för att göra det som är viktigt? Dessutom finns en del knep som handlar om hur man behåller sin energi på en bra nivå under dagen. Det är egentligen inga revolutionerande grejer i denna bok alls, utan ganska självklara saker. Den stora förtjänsten tror jag är att det är paketerat på ett sätt som känns tilltalande och gör att i alla fall jag är beredd att testa.

Började ju jobba i veckan och känner mig faktiskt ganska taggad. Såhär inledningsvis i alla fall så kommer nog många av mina fokuspunkter att vara jobbrelaterade. Jag tror ju inte att ett 8-17-jobb kommer ge mig någon varaktig lycka eller tillfredsställelse, men just nu känns det ganska bra att komma igång med lite rutiner och att på något vis få kavla upp ärmarna igen. Det ger mig möjlighet på att öva på att vara lite fokuserad emellanåt.

Förutom att jag börjat jobba så har jag fixat årsbokslut åt den förening där jag är kassör. Det innebar en resa förra helgen. Tänker därför inte ha så dåligt samvete över att jag inte bloggat så mycket som jag tänkt. Men förhoppningsvis kommer bloggen bli min highlight åtminstone en gång i veckan framöver. Om det inte blir så så innebär väl det att bloggen inte är tillräckligt viktig i mitt liv och då får jag fundera på om jag ska fortsätta.

Det här med kassörskapet i föreningen är något som jag också tvivlat på om jag ska fortsätta med. Just nu känner jag mig däremot ganska ok med det. Jag kommer troligen väljas om som kassör för 2021 också, om ett par veckor, om jag så önskar.

Jag har insett att jag tror mitt motstånd mot detta är lite samma motstånd som jag känt mot att börja jobba igen. I grunden handlar det om en motvilja mot att engagera mig i saker. Olika engagemang riskerar nämligen att leda till konflikt. Om det är något jag som nia avskyr så är det konflikt. Engagemang risker också att leda till misslyckande, vilket jag också fruktar. Det är nog detta som är roten till min lättja. Jag har en rädsla för att spänna bågen så att säga, att konfrontera världen, sticka ut hakan och säga: ”Hej, här är jag! Detta vill jag med mitt liv”. Det är enklare och bekvämare för mig att dra mig tillbaka, sätta mig i soffan (kanske med en öl) och spela nåt spel eller surfa runt på bloggar som tuggar samma ämnen sedan åratal tillbaka. Allt för att döva sinnet och intala mig själv att jag får mer frid på det viset.

I vilket fall så underlättar det att se mina mönster. Jag känner allt mer att jag är trött på detta. Har ett par gånger under veckan, när jag jobbat, känt motstånd mot att ringa samtal. Detta är ett inte helt ovanligt mönster. Ofta har jag tidigare skjutit upp ringandet med hjälp av någon ursäkt ”Nu är h*n säkert på lunch”, ”Äh, det är inte så viktigt. Det kan vänta till i morgon”, ”Nu är det ändå för sent. Det löser sig nog ändå”. Något slags skifte har nog skett. Jag har noterat mitt motstånd mot att ringa. Motståndet handlar om att inte vilja göra mig obekväm hos andra. Kanske har jag behövt be om hjälp med något eller så tänker jag att det är för sent på dagen och de gillar inte att bli störda när de slutat jobba. Hittills har jag valt att bortse från dessa tankar och plockat upp telefonen ändå.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *